Det går att åberopa sin barndom och uppväxt för alla tänkbara dumheter. Killen som inte ville ta kvinnor i hand skyllde på det. "Jag är uppväxt så" eller hur han nu formulerade sig. Men den som aldrig ifrågasätter sin uppväxt och uppfostran blir nog aldrig riktigt vuxen. Att vara vuxen är att stå för något eget. Men visst sitter vissa saker där. Förhoppningsvis inte religiös fanatism, mycket hellre sportsliga saker. Fick man som liten en klubba med alla spelarnas autografer på, så fick man. Blixten Henriksson, Lars-Erik Sjöberg, jag minns inte alla, men de var där. Och de stapplande stegen på VF:s (som man sa då) skridskoskola på Frölundaborg. Och sen alla sköna spelare man sett, inte minst finska invandrare som förtjänar en rejäl sittning i bastun som tack. För när vintern kommer förenas alla som definierar sig som göteborgare i färgerna rött, vitt och grönt som om alla tre fotbollslagens (sorry BKH) fans fick ta med en färg var. Då följer vi med, i alla fall sådär, grundserien är en miljon omgångar lång och det kan vara svårt att hitta orken, men alla håller på Frölunda. Leif Boork kan säga vad han vill om att Göteborg inte är en hockeystad. Vårt lag är i vilket fall som helst MÄSTARE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar