Je t'aime (moi non plus)

Allt är inte bilbränder och barn som säljs som sexslavar medan polisen ägnar sig åt att kolla pass lite lojt i Hyllie. Sa jag förresten att jag blev stoppad av en polisbil på Gustav Adolfs torg? Mitt hjärta hoppade till, för nåt finns väl alltid att anklaga en för. Men det var bara en glad polizist som tyckte att det var kul att se en gaiströja här i den babyblåa stan. Han längtade hem. Det var kanske inte för att idkolla pendlare på en blåsig station som han blev snut.
Nä, allt är inte det värsta och det ska det såklart inte vara. Först gör vi revolution,  sen äter vi en god middag, eller hur det nu var Mikael Wiehe sa. Men det finns gränser för ytlighet och navelskådande. Under gårdagens löptur lyssnade jag på ett sommar i P1 med en hyfsat begåvad sångerska och låtskrivare som i en timme ältade hur hon varit av och på med sin trumslagare i ett decennium eller så. Jag trycker att var och en får engagera sig i vad den vill, men att använda sitt mediala utrymme till att prata som en oerfaren tonårsbrud stör mig. Att hon sen berättar om att hon en gång blev bedragen understryker bara barnsligheten och världsfrånvändheten. Alla som är vuxna har på ett eller annat sätt utsatt eller utsatts för otrohet på det ena eller andra sättet. Det ingår. Att kärleken och förmågan att leva med andra är en konst som kan behöva omtalas i offentligheten är en annan sak. Mitt tips är att man i så fall lyfter sina erfarenheter till något allmängiltigt, nåt som jag kan ta med mig i mitt liv. Men är det jag som är gnällig. Kanske är i själva verket skvaller om kändisar jättespännande.