Independence day

Det blev ett klassiskt springsteenmellansnack innan Independence day. Väl valda ord om förhållandet mellan far och son, kan man väl säga. Vi som följt Bruce och är pålästa, känner till det där köket där hans farsa alltid satt och väntade på sin son. Vi som inte var med på den tiden får lätt för oss att allt var så annorlunda i slutet av sextio, att avstånden mellan generationerna var så mycket större. Man vill så gärna tro att man är förbi det där nu, att man förstår sina barn så mycket bättre, men jag gissar att det i själva verket ser exakt likadant ut nu som du med någon undantag. Min näst yngste kommer och sätter sig i vardagsrummet och berättar om sin värld, om sommarjobbet på ett byggvaruhus, om livet som är på väg att bli hans, om planer och om vänner. Det är spännande att få vara med i ungarnas vuxenblivande. Men man ska dra sig tillbaka och låta dem själva hitta sin väg. Man ska minnas hur det var, men fatta att man varken kan eller bör styra. Mina egna föräldrars allra klokaste beslut när det gällde mig handlade om att hjälpa mig ut ur den vackra gula huset i mitt hjärtas Sibirien och långt bort till ett tegelhus i min gamla stad. Ett halvår senare satt jag i en egen lägenhet i ett hus som inte längre existerar. Detta var en tid då stan var full av orenoverade lägenheter och redan slitet miljonprogram som bara väntade på att intas av unga människor med låga inkomster. Det var lätt att bli fri. Jobb fanns i överflöd. Så är det inte nu.
Få saker är så viktiga när vi bygger ett samhälle som att unga ska kunna slita sig loss och hitta sitt. Då behövs det jobb, som gärna får vara enkla, men som man kan leva på och bostäder som man har råd att betala för med sin första lön.
Göteborgsnatten lyses upp när vi tar in i vårt sinne det som Springsteen pratar om. Vi är föräldrar nu, det är våra ungar som ska bli fria från oss. Har vi tur så vill de ha med oss att göra även framgent. Men det är deras liv och val.