Star, star

Jag funderar på att öppna min gamla blogg för läsning igen. Ni vet, jag skrev för mina vänner, sympatisörer och för att få ur mig saker som låg och puttrade som surdeg i mitt bakhuvud, men det lästes av några som om det vore partiprogrammet eller yrkanden i kommunfullmäktige.
Vi har ett klimat där den som har uppdrag aldrig kan provskriva, aldrig får lov att testa en idé eller yttra en tanke med mindre än att man är beredd att springa gatlopp. Vad menade du med det där? Jag vet inte alltid. Kanske visste jag när jag skrev, men nu not so much. Jag tänker inte gräva mig en grop av skuld och skam. Det kan vara jag som har fel när jag hävdar att det behövs röster som inte låter som gymnasister som skriver uppsats för ett A, som inte själlöst målar över alla skavanker med vitt.
Men man ska leva här och nu har jag förstått, som en glad hund som viftar på svansen. Du låter bitter? Åh, tror du det. Nej, jag försöker med all kraft hålla drypande ironier och sarkasmer borta, försöker hålla mig kvar och vänta in den dag då det på nytt glittrar i mina ögon.
Funderar som sagt på att öppna den gamla bloggen för läsning. Vi får väl se hur det blir med den saken.