Jungleland

Det blir aldrig riktigt putsat i våra kvarter. En fyrhjuling smattrar förbi på gatan och fyra mörka män står vid en kritvit Audi och diskuterar högt och ljudligt på arabiska. Ut från restaurang Sara kommer en familj med påsar i handen. Man ser att de är turister, för blickarna far fram och åter på gatan. Vi är inte i Småland längre, tänker dom. Ändå hör man småländska lika ofta som skånska här, Kristianstadsgatan och Simrishamnsgatan är fulla av politiska flyktingar från Eksjö och Växjö och lycksökare från Kalmar och Mariannelund. Gentrifieringen verkar aldrig komma, men Sunk-Ica satsar på en bättre förbutik och ut åker den kinesiska familjen, den sure äldste sonen som delade ut paket och mamman och systern som tog emot tipskuponger, men aldrig sålde något av sina märkliga maträtter. Borta är de, men EU-migranterna fortsätter att utan större lycka truga på oss sina Faktum och min granne viggar folk på enkronor om det är långt till pensionen. Ibland känner han igen oss. Kaffebaren och Möllans ost är det enda tydliga hipstriga i vår närhet, men dit går ingen man känner, om man nu inte känner Fredrik Gertten, förstås. Fortfarande är det mer lågpris, smuggelcigg och stöl än IPA och husmanskost på plåtfat till överpriser.
En kille som tydligen är moderat, eller i alla fall fb-vän med alla moderater i mitt flöde, skriver i Sydsvenskan att Malmö inte alls är som Chicago, utan Sveriges New York. Ja. Det kom du på. Malmö är ständigt ett statement, alltid något som älskas och hatas lika passionerat. Det är inget man någonsin är cool inför. Det ska ständigt förses med namn och metaforer.
Att högern länge skytt oss, medan vänsterfolk älskat oss förbryllar mig. Ingen svensk stad är så liberal på gott och ont som Malmö, särskilt om man jämför med de städer och platser som flaggar allra mest i blått. Här på Möllan prisas inga socialistiska dogmer i vardag och verklighet, här är det kapitalism som gäller, ibland rent röveri, men för det mesta blommande mångfaldigt. Inga käcka slagord eller aldrig så tuffa målningar på planket till parken ändrar på det. Vi går inte i räta led i 214 22. Det här är djungeln, det här är inte savannen. Se upp så du inte går vilse. Bli inte rädd när du hör sirenenerna, det är inget som angår dig.