Vaknar i Ljubljana. Namnet på landet är Slovenien, men bara drygt 25 år sen vajade en annan flagga här. Sen fick man sin frihet, men den friheten kan lika gärna beskrivas som att man inte ville försörja fattiglappar längre ner i söder i dåvarande Jugoslavien, utan lite egoistiskt sköta sitt. Nu är man medlen i en annan union och handlar med riktiga europeiska pengar. Ljubljana är i år Europas miljöhuvudstad. Things they change, my friend, som Scorpions sjunger. Inga tvåtaktsbilar av märket Yugo längre, för nu fylls gatorna av cyklar och där röda fanor tidigare stack ut från husfasaderna syns numera familjen Perssons glada bokstäver H&M fladdra rött mot en vit bakgrund. Vinnaren tar allt, men vem som är vinnare kan skifta över tid. Den som satt med röd stjärna på kavajslaget och var viktig då kan mycket väl idag sälha biljetter till flodturer med båt och den som då stod i ett hörn och växlade svart kanske sitter i baksätet på en limo i detta nu. Hemma i Sverige har min riksdagsgrupp satt ner foten och förklarat vad man får och inte får göra som ledamot, om man vill ha prestigefyllda uppdrag. Några har fått lämna. Det är vad det kostar om man vill regera. Takhöjden sänks och hur orättvist det än kan förefalla, så tillåts vissa utsvävningar, men inte andra och det är majoriteten som som bestämmer vilka gränserna för det är. Vill man vara en helt självständig debattör, så får man välja andra vägar. Man kan blogga, som jag och Birger Schlaug eller skriva i tidningen som andra gör. Känner man att man behöver gå sin egen väg och att det är för tungt att underordna sig en majoritet, så får man väl helt enkelt ro den båten i land och inte whina när det kostar. Annars får man försöka gå i takt med andra. Lite som Slovenien. Lite som MP.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar