torsdag 12 maj 2016

California stars

Mitt i natten kom vi ut från BART och upp på Market Street. Inte en människa syntes till, ingen att fråga om vi skulle gå vilse, allt var svart utom neonljus och gatlyktor och ett och annat skyltfönster. Det låg räls på gatan, men de vackra PCC-spårvagnarna vilade för natten och även de världsberömda kabelspårvagnarna inväntade morgonen. Vi drog vår väska in på en sidogata och det bar som så ofta i San Francisco uppåt. Än var inte mitt hjärtfel upptäckt och åtgärdat, så jag flåsade i backarna, men till sist hittade vi vårt hotell alldeles bredvid porten till Chinatown. I receptionen lyfte ingen så mycket som ett ögonbryn. Vi hade kunnat komma endat iförd fjäderboa. I SF får man se ut hur som helst.
Det är ett särskilt ljud och en särskild doft i California. Jag kan inte riktigt beskriva den annat än med plattityder om doften av frihet eller ljudet av en dröm. Och stjärnorna på himlen är kaliforniska stjärnor, hollywoodstjärnor, golden gate-stjärnor. Ja, California har en del av mitt hjärta, mer än jag kunde tro innan jag fick sätta mina fötter på dess mark som en sentida guldgrävare. Min farsa hade alltid pratat om San Francisco med ett särskilt glitter i ögonen, om dess cable cars, om Fishermans Wharf, om vinden och de kyliga nätterna. Och nu var vi alltså här.
Vi var där, vi vandrade runt genom staden, genom låtar och filmer, åt pizza slices i North beach och burritos i the mission och botaniserade i second hand-butiker i Haight och såg hippies sitta i parken och röka och dricka, som om sextiotalet aldrig tagit slut.
Och LA kom till oss veckan efter. Santa Monicas blåa vågor och caféet på piren där man kunde få bacon på allt för bara 50 cent extra. Motorvägarna som skar som machetes rakt genom bostadsområdena och Hollywoodskylten som vi såg från fönstret på hotellet och avstånden. Vi trängdes i avspärrningarna vid Oscarsutdelningen, vi såg kommersen, kändisarna och alla turister med kameror. Och det kaliforniska ljudet och ljuset som vill hålla en kvar, vill få en att bara gå omkring där bland människor som ger en komplimanger mitt på trottoaren.

Ni kan säga att vi som reser mycket bara flyr. Jag säger att vi tankar liv och energi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar