När man nått krönet på Älvsborgsbron, så ser man Vinga till vänster långt borta och centrala stans alla härligheter till höger. Tittar man rakt fram så ser man Biskopsgården, närmare bestämt de höga husen vid Vårväder och längre bort vattentornet. Det ser fridfullt ut på avstånd, men det är det inte som ni vet. Things have changed, som Dylan säger. Sen springer man i medvind och medsols längs norra älvstranden där det nu byggs nätverk och dyra hus istället för oljetankers och bilfärjor. Det är härligt att springa, skönt att ta ut sig, att vårda sig för framtiden, att vara en del i ett lämmeltåg för rörelse och hälsa. Min bloggmemoar är inte någon nostalgitripp, ingen hyllning till gårdagen. Det är reflektioner över då och nu och det kommer ur en frustration över egna tillkortakommanden, men glasögonen är putsade med blicken inställd på framtiden. Det är Goliat som ska besegras och inte någon väderkvarn. Sonen suckar när jag pratar om vår fantastiska vecka här i stan i juli 08. Det minns han inte så mycket av. Han skrapar med hovarna i stallet, som en bunden häst och vill ut på de fria vidderna. Han vill ta över världen, göra jorden hel, göra vattnet rent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar