My father's house

Och dagen efter hennes födelsedag är det hans. 47 fyllde han i svallvågorna efter att ha blivit farfar. Jag minns det inte. Det var inte så viktigt. Ingen av oss anade att det var hans nästsista födelsedag och lika lite anade vi den stora sorg som skulle hemsöka oss bara veckor senare. Det är hans drag jag ser när min mellanson står här i vardagsrummet i den stora lägenheten på Bergsgatan och ser ut över bilar och bussar som passerar förbi fyra våningar längre ner. Det är som det är med generna. Att det finns något särskilt buffligt törnbladskt med oss alla. De vägar vi väljer är sällan enkla. Det var inte lätt att vara min fars son och det var troligen inte lätt att vara far till mig. Vi bodde i olika hus på alla sätt och vis sen jag brutit upp från barndomshemmet i tonåren. Alla ska inte leva under samma tak. Från honom har jag ändå min rastlöshet, mitt krulliga hår och det där som gör att man alltid är någon som det tas ställning till. Han ville nog vara en lugn man som bara skötte sin butik, men det var knappast ett valbart alternativ. Med en annan klassbakgrund skulle hans kreativitet och hans många idéer troligen leda honom till något annat än dit han kom. Man kan tänka sig honom som författare eller så. Det fanns berättelser inom honom som väntade på att få komma ut. Men hans hus var inte beläget i den kreativa klassens grönskande höjder, utan han växte upp på den obetydligaste av de fyra långgatorna, där doften av kaffe från rosteriet och ljuden från lekande barn på sandplanen och sjungande fyllon blandades med knattret från flakmopeder och tunga steg från hårt arbetande sjömän och städerskor med tomma ögon på väg hem från dagens slit. Min faders hus står mot alla odds kvar där det stod, men idag är grannskapet ett annat, folk i området bär ofta arbetares attribut, men det är bara lånta fjädrar. Farsan skulle ha fnyst åt det där, så som han fnös åt stalinisterna längre ner på gatan och andra frälsningsläror. Han bar aldrig keps och långt mindre skägg. Man skulle inte spöka ut sig i onödan, liksom.