"Du kan inte komma i shorts, vet du", säger han. Och flinar. För dagen är jag klädd i snygga och halvdyra shorts och en kortärmad skjorta som kunde varit svindyr, men som jag köpt för nån hundring på Emmaus. I've got the look. Jag har koll. Han som talar så skönt nedlåtande är en högre tjänsteman i den kommunala organisationen och frågan gäller klädsel vid utlandsrepresentation. Han tror uppenbarligen inte att jag äger en kostym. Själv undrar jag om han äger ett par jeans. Men vi som hoppat och hoppar mellan klasser, ibland på samma dag, har både kostymer, Levi's och bandtishor i vår garderob. Vi klär oss sällan fel, för vi kollar i förväg vad det är som gäller, vi som inte har säkerheten med oss av klass och tradition. I uppsnacket runt regeringsombildningen hörde jag att det talades om Karolina Skogs kläder. Hon skulle ha konstaterat att en kostym utanpå huden gör att fler lyssnar och framförallt folk som annars inte lyssnar på någon som vill förändra, sas det. Det är gjutet. Det bara är så. Det finns heller inget radikalt med att vara urtvättad eller missfärgad, det enda som händer är att folk tror att den som sumpar en så enkel sak som att klä sig efter tillfälle och temperatur inte heller tänkt igenom sina ord och övriga handlingar så noga. Att klä ner sig medvetet för att leka fattig har ingen med låga inkomster någonsin haft råd med. Det är ungvänstrigt teaterspel för spegeln. Och nu ser jag att en stjärna på det röda kamporganet Aftonbladet tar chansen att hoppa på Isabella Lövin för hennes klädval. Det är sorgligt på alla vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar