När jag går genom Pusher street nån gång i skiftet september/oktober som är den allra vackraste tiden på Christiania, så lockas jag att gå fram till nån av försäljarna och köpa lite godis och sen gå ner till sjön och sitta där med alla höstens dofter och färger som brunt, gult och kvardröjande mörkgrönt och bara fly bort. Men jag gör det aldrig. Och jag kopplar inte heller av med ett glas vin på fredagen efter en vecka av för stora barngrupper och sega möten. Såna som jag måste möta livets makter vapenlös. Vi har inget val. En apa som liknar dig kom till mig i brytningstiden mellan flykt och kamp och den införlivades i mitt system som få före den. Och Olle Ljungströms röst var sådär bräckligt ärlig som man tvingas vara. Jag vet att han föll för frestelsen. Till hans minne ska jag låta bli. Det är ingen lek det här livet. Och vi som krossats, krossar och går på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar